~~Välkommen till Annas blogg~~

Nu kan man nog säga att jag är nöjd med scraprummet. Mycket fippel även med det och jag har ändrat och fixat men nu är det dags att visa upp det. Först ut är en översiktsbild från dörröppningen...

Senaste inköpet från IKEA. I den har jag min tång, grodan och nästan alla alfabet. Min brads och knappväska får oxå plats där.

Det här kakfatet fick vi av syrran med familj i inflyttningspresent men hur ofta har man fika framme? Nä, jag tyckte fatet var så fint att jag vill ha det framme hela tiden och vad passar bättre än att fylla det med scrapgodis...

Trälådan är en av tre olika som jag föll för förra helgen då vi var i gammelstad. Finns en fin liten affär där som har allt för min smak. *mums* Tyvärr kommer jag inte ihåg vad affären heter nu när jag skriver det här. Hur som helst. Jag förvarar lite papper, stickers, rubons och punchinella i den här.

Martins mormors gamla hörnskåp som Martin målade vitt när vi flyttade hit och det passar perfekt i mitt rum. I den gömmer jag tråkiga pärmar och sånt man måste ha men inte vill ha framme.

I gråa byrån förvarar jag vanligt kopieringspapper samt stämpeldynor, plattorna till grodan och annat småtjafs. Där jag har banden är den andra grejen jag hittade i gammelstad. Uppe på byrån står den tredje och det är egentligen en besticklåda men jag förvarar penslar, vanliga pennor och mina nyinköpta tombows.

Här är en närbild på den:

Bandförvaring, ursäkta bildkvaliten.
 
Skrivbordet där jag och Nova får plats.


Min pappersförvaring som jag behöver flera av. Nån som vet om nån har nån på lager?


Skrytväggen....

Här hänger jag upp mina senaste alster på en stålvajer. Det har tyvärr inte blivit mycket scrappat på sistone men det ska förhoppningsvis bli bättre nu när rummet känns klart.

Har tänkt i flera veckor på att min bil verkligen är skitig så idag var det dags. Jag har dammsugit den invändigt, torkat av instrumentpanel, for till en mack och tvättade den utvändigt (blev inte nöjd efter första gången så det krävdes två tvättar), kom hem och insåg att det var visst asfalt som var fasttorkad på skärmkanterna och inte smuts så det blev till att sätta Martin i arbete med att få bort asfalten medans jag torkade lister och smorde in dom så att inte dörrarna skulle frysa ihop och sen var det dags för vaxning. La på ett fint lager vax och sen frågade Martin om jag var klar. Jo, sa jag, nu har jag vaxat den. Vi gick in och jag bytte om till mysbrallor och satte mig till rätta i soffan då det kom lite försiktigt från Martin: Torkade du av vaxet? Va, ska man torka av det oxå? Jo, mycket riktigt. När jag kom ut i garaget igen så var det ett tunt vitt lager på bilen som visst skulle torkas av eller torkas in eller vad det nu var. Det var väl därför som Mr Miyagi sa: Wax on, wax off....
Men fint blev det:

Se vilken fin pärla jag har! Inte en rostprick så långt ögat når! *stolt*

I don't know what to say really.
Three minutes
to the biggest battle of our professional lives
all comes down to today.
Either
we heal
as a team
or we are going to crumble.
Inch by inch
play by play
till we're finished.
We are in hell right now, gentlemen
believe me
and
we can stay here
and get the shit kicked out of us
or
we can fight our way
back into the light.
We can climb out of hell.
One inch, at a time.

Now I can't do it for you.
I'm too old.
I look around and I see these young faces
and I think
I mean
I made every wrong choice a middle age man could make.
I uh....
I pissed away all my money
believe it or not.
I chased off
anyone who has ever loved me.
And lately,
I can't even stand the face I see in the mirror.

You know when you get old in life
things get taken from you.
That's, that's part of life.
But,
you only learn that when you start losing stuff.
You find out that life is just a game of inches.
So is football.
Because in either game
life or football
the margin for error is so small.
I mean
one half step too late or to early
you don't quite make it.
One half second too slow or too fast
and you don't quite catch it.
The inches we need are everywhere around us.
They are in ever break of the game
every minute, every second.

On this team, we fight for that inch
On this team, we tear ourselves, and everyone around us
to pieces for that inch.
We CLAW with our finger nails for that inch.
Cause we know
when we add up all those inches
that's going to make the fucking difference
between WINNING and LOSING
between LIVING and DYING.

I'll tell you this
in any fight
it is the guy who is willing to die
who is going to win that inch.
And I know
if I am going to have any life anymore
it is because, I am still willing to fight, and die for that inch
because that is what LIVING is.
The six inches in front of your face.

Now I can't make you do it.
You gotta look at the guy next to you.
Look into his eyes.
Now I think you are going to see a guy who will go that inch with you.
You are going to see a guy
who will sacrifice himself for this team
because he knows when it comes down to it,
you are gonna do the same thing for him.

That's a team, gentlemen
and either we heal now, as a team,
or we will die as individuals.
That's football guys.
That's all it is.
Now, whattaya gonna do?