~~Välkommen till Annas blogg~~

Det är jag i ett nötskal det och när man får höra det från flera håll så måste det ju stämma. Fast igår blev jag även kallad diktator och det var ju nåt nytt. :/ Å andra sidan, så förvandlades jag till det dära määhäät igen och vågade inte säga emot på det sätt jag önskade. Jag vek undan som vanligt och jag är en sån som aldrig har svar på tal förrän 1 timme efteråt ungefär. När både min chef och sambo säger till mig att jag måste bli tuffare och säga vad jag tycker så är det inget roligt när man får skit för det i slutändan. Då drar man sig ju för att säga nåt. Jag försökte säga min mening gällande en grej som jag tycker är viktigt, just för att ingen ska bli sårad, men i slutändan så är det jag som sitter där sårad. Det som var mest jobbigt var att Nova var med och hörde allt och såg mig ledsen efteråt och det ville jag inte. Tror dock hon är för liten för att förstå men jag fick några konstiga frågor efteråt och hur lätt är det att förklara för en 5 åring varför andra är sura på hennes mamma?
När jag kom hem på tok för sent och skulle göra middag så var middagen redan klar. Martin, som skulle tapetsera tillsammans med en kompis, ställde sig och gjorde maten klar först. Då fick jag ju nästa ångestattack. Här skulle dom fixa i sovrummet och så var han tvungen att göra middag först. Som tur var så har jag en förstående man och jag fick en härlig kram som jag behövde. Han sa att jag skulle inte ta åt mig så mycket av det som hände. Alla kan inte gilla det man gör och det som ändå betyder mest är oss och det här sa han och syftade på huset. Å det har han ju rätt i men det känns ändå jobbigt. Vad jag än gör så blir det fel på nåt sätt. Jag ska nog hålla tyst och låta andra få som dom vill men då blir jag ju det dära määhäät igen som jag inte vill vara. Bah! Hur man än vrider och vänder sig så sitter arselet bak.