Turbulens
Ja, då är jag hemma igen efter en turbulent vecka. Från hopp till förtvivlan, just like that. Skrev ett långt inlägg igår men när jag läste det i dag så var det så deprimerande och utlämnande att jag måste ändra.
Veckan som var har varit en av dom jobbigaste veckorna i mitt liv. Det finns inget hopp för F och vi vet inte hur lång tid han har kvar. Han blev förflyttad från Uppsala till Falun dagen efter jag kom och jag och barnen var där varje dag och hälsade på. Vi försökte ha en normal vardag och vi berättade om saker vi gjort och saker som hänt med F. Han kan tyvärr inte kommunicera så bra och det har varit jobbigt. Så mycket man ville fråga men det finns inte så många svar att få.
Jag har passat på att umgås mycket med hans barn, med mina andra brorsbarn och med närmaste familjen. Vi har fikat och pratat och kramats och gråtit om vartannat. Jag kände att det var skönt att vara där och det var tungt att fara därifrån.
Innan jag for hem så var jag i Sthlm på min underbara brorsdotters student! Så kul att få träffa henne. Här kommer det bilder från min vistelse i Dalarna och Stockholm. Se så fina ungarna är! *stolt*
Jag och Martina, äldst av syskonskaran. 22 år och underbar! Många säger att vi är lika och det gör mig så stolt för hon är så fin!
3 generationer, Martina, syrran och mamsen.
Jag, syrran och mamsen.
Min härliga brorsdotter Sofia som mannekängar. Hon gör det ganska ofta och hon är så fotogenique (stavas det så?).
Mera på Sofia..
Å lite till. Vi hann med lite kvalitetstid hon och jag.
Min älskade bror Jonas.
Nya mysiga vänner... (min syrra är numera bonde :) )
Min syster och Mikaela. A kodak moment... <3
Syrran och Mikaela igen.
Syrran och Mattis.
Syrran och Martina.
3 syskon. Gosingar!
Jag och min älskade systeryster.
Yngst och äldst. 2 systrar.
Jag och min Mikkis.
Jag och min Martiniiz.
Å min goa Mattis och jag.
En stolt student Jessica.
En stolt far.
En stolt faster.
Underbara Jessica!
Vi fick lite ensamtid tillsammans innan jag for hem vilket jag är jätteglad för. Det var alldeles för länge sedan sist.
När jag satt på Arlanda igår, trött som F*n (satt och pratade med Jessicas mamma till 4 på natten + att man sovit apdåligt i i en vecka) så kände jag mig helt tom, som att nåt fattades. Konstig känsla. Veckan har varit så tung men man har ändå försökt ha nån slags vardag med syrrans barn och mina andra syskonbarn man träffat. Gått på stan, fikat och umgåtts. Gett dom presenter och försökt vara ett stöd. Jag hoppas dom vet hur speciella och underbara dom är allihopa och hur mycket jag älskar dom villkorslöst. När jag väl kom hem så var det så härligt att se Nova och Martin och att komma hem kändes skönt. Jag tog en dusch. Vi la Nova och sen somnade jag i Martins famn framför tv. Äntligen hemma och ändå fattas mig något. I wonder what?
Veckan som var har varit en av dom jobbigaste veckorna i mitt liv. Det finns inget hopp för F och vi vet inte hur lång tid han har kvar. Han blev förflyttad från Uppsala till Falun dagen efter jag kom och jag och barnen var där varje dag och hälsade på. Vi försökte ha en normal vardag och vi berättade om saker vi gjort och saker som hänt med F. Han kan tyvärr inte kommunicera så bra och det har varit jobbigt. Så mycket man ville fråga men det finns inte så många svar att få.
Jag har passat på att umgås mycket med hans barn, med mina andra brorsbarn och med närmaste familjen. Vi har fikat och pratat och kramats och gråtit om vartannat. Jag kände att det var skönt att vara där och det var tungt att fara därifrån.
Innan jag for hem så var jag i Sthlm på min underbara brorsdotters student! Så kul att få träffa henne. Här kommer det bilder från min vistelse i Dalarna och Stockholm. Se så fina ungarna är! *stolt*
Jag och Martina, äldst av syskonskaran. 22 år och underbar! Många säger att vi är lika och det gör mig så stolt för hon är så fin!
3 generationer, Martina, syrran och mamsen.
Jag, syrran och mamsen.
Min härliga brorsdotter Sofia som mannekängar. Hon gör det ganska ofta och hon är så fotogenique (stavas det så?).
Mera på Sofia..
Å lite till. Vi hann med lite kvalitetstid hon och jag.
Min älskade bror Jonas.
Nya mysiga vänner... (min syrra är numera bonde :) )
Min syster och Mikaela. A kodak moment... <3
Syrran och Mikaela igen.
Syrran och Mattis.
Syrran och Martina.
3 syskon. Gosingar!
Jag och min älskade systeryster.
Yngst och äldst. 2 systrar.
Jag och min Mikkis.
Jag och min Martiniiz.
Å min goa Mattis och jag.
En stolt student Jessica.
En stolt far.
En stolt faster.
Underbara Jessica!
Vi fick lite ensamtid tillsammans innan jag for hem vilket jag är jätteglad för. Det var alldeles för länge sedan sist.
När jag satt på Arlanda igår, trött som F*n (satt och pratade med Jessicas mamma till 4 på natten + att man sovit apdåligt i i en vecka) så kände jag mig helt tom, som att nåt fattades. Konstig känsla. Veckan har varit så tung men man har ändå försökt ha nån slags vardag med syrrans barn och mina andra syskonbarn man träffat. Gått på stan, fikat och umgåtts. Gett dom presenter och försökt vara ett stöd. Jag hoppas dom vet hur speciella och underbara dom är allihopa och hur mycket jag älskar dom villkorslöst. När jag väl kom hem så var det så härligt att se Nova och Martin och att komma hem kändes skönt. Jag tog en dusch. Vi la Nova och sen somnade jag i Martins famn framför tv. Äntligen hemma och ändå fattas mig något. I wonder what?
Kommentarer
Postat av: Martina
Såå fint skrivet alltihopa moster! är glad att du finns!! Älskar dig!! Tack för allt. Puss puss!
Postat av: Maria i Råneå
Jag önskar att det fanns något jag kunde säga eller göra för att det skulle underlätta för dig och dina nära och kära, men i sådana här tillfällen så känns allt så "futtigt" Jag tänker på er och hoppas att under ska ske.
Styrkekramar från Råneå
Trackback