Tid
När ska jag få tid att scrappa? Känner att det var länge sen jag gjorde det och jag känner abstinensen kryper i kroppen. Men jag är lite knäpp, jag känner alltid alla dessa måsten jag måste göra först, innan jag kan tillåta mig att sätta mig och göra som jag vill. Jag måste diska, plocka upp allt räl som en liten fröken och en stor karl slänger runt sig, sängen ska vara bäddad och golvet dammsuget, den tvätt som hänger på tork och som har torkat ska vikas i hop och läggas i skåpet och smutsig tvätt ska ligga sorterade i fina högar på badrumsgolet redo att tvättas så fort första maskinen är klar. Om jag skulle sätta mig ner innan jag gjort alla mina måsten så kryper det av obehag i kroppen i stället för abstinens. Hur understår jag mig att sätta mig ner med min hobby innan mina hushållssysslor är utförda liksom?! JAG VET, jag är knäpp och jag förstår inte vars dessa tvångstankar kommer ifrån för jag har inte alltid varit såhär. Bara lite. Nåt av det värsta jag vet är att vakna till en full diskbänk och går jag och lägger mig utan att diska så kommer det där obehaget krypande. Så har jag alltid varit ska jag erkänna. MEN, jag hade världens stökigaste rum när jag var liten. Bara se här....
Bilden är tagen 82 så jag är 8 år och jag har satt igång operation städning. Kolla vilken snygg blommig tapet!!! Då hatade jag den och tyckte den var jätteful så en dag sa pappa att om jag städade mitt rum så skulle han tapetsera om. Så då städade jag och sen har som städbacillen stannat kvar...
Varje gång jag går in på Novas rum så kryyyyyper det i hela kroppen för den damen, trots sin ringa storlek kan verkligen stöka till det. Barn har ju den fina förmågan (som jag önskade att jag själv hade ibland) att så fort dom tröttnat på en sak så störtar dom över på nästa grej utan att plocka bort den första grejen. Jag har försökt få henne att först städa upp det första hon lekte med och sen börja med nåt annat. Som när hon t ex leker med sina dockor, då är det dockkläder och prylar överallt och sen kan hon huxflux börja bygga pussel och då är det pusselbitar överallt och sen vill hon måla....och städa? Vad är det mamma?! *kryyyyyyyyyyyyper* Att hon gör så som är 4 år är en sak, det är upp till mig att lära henne såna saker men när Martin gör ungefär samma grejer? Vad gör man?!
Känner hur jag är på väg att bli smått vansinnig. Hur gör ni andra? Flera jag känner har både hela karln och barnen i skruvstäd och dom lyder minsta vink från mamman. Jag tror inte ens jag har Martins lilltå i nåt som kan kallas skruv what so ever. Vad gör jag för fel? Borde jag strejka? Om jag skulle åka bort i 2 veckor, hur skulle det gå då? Skulle Nova ha rena kläder? Vet han ens hur man slår på tvättmaskinen?
Nej, shit, nu kom jag på det, nu vet jag, det är ju HAN och HON som har MIG i ett skruvstäd!! HUR kunde det här hända?!?
Förstår att du är frustrerad! Jag kan känna samma sak också. Alla måsten måste vara gjorda innan jag får göra nått roligt annars kan jag inte koncentrera mig på det roliga. Ett tips som jag kör med ibland när jag får utbrott är att även om det får det att krypa i kroppen så var lika slarvig du och så ser du hur de dina reagerar kanske förstår dem att ni inte har så fint om du också skulle strunta i att plocka undan efter dig. Kanske budskapet går hem då?
Skickar styrkekramar till dig!!
Och pssst....två helger i feb får du ju scrappa hur mycket du vill.
Missförstå mig rätt nu, jag skrattade en hel del då jag läste detta. Inte för att jag tycker att det var roligt att du var frustrerad utan för att jag så väl känner igen mig! Jag har också det där krypet i kroppen. Så fort jag sätter mig med något som jag VILL göra så får jag dåligt samvete och tänker att jag hade kunnat göra något "nyttigare" som t.ex. att dammtorka, vika tvätt eller något annat mindre roligt. Har jag en ledig dag så kan jag inte unna mig att bara vara, nix pix! Det måste synas att jag varit hemma och det gör det om jag städar och fixar. Dock har jag en man som i bland nästan "tvingar" mig till att scrappa lite för att han förstår värdet av att ha en hobby och hur nyttigt det är för en.
Jag har funderat varifrån alla dessa måsten kommer. En självklar tanke är att fundera på om föräldrarna haft höga krav på en men det kan jag inte säga att min mor haft. Däremot slog det mig en dag att hon hade höga krav på sig själv och sånt märker barn. Alltså sker det inte medvetet, men ack så smarta barn kan vara och läsa av detta. Jag har min bild av hur en kvinna ska vara och självklart lever jag efter den. Att ifrågasätta sitt liv och sina värderingar är nyttigt. Kanske skulle du sätta dig ner och förklara detta för Martin. Kanske ser han inte din frustration...? Eller så kan du skicka honom på kurs hos min man
;-)
Kram på dig!
/Maria
Hej Anna! Kan riktigt känna med dig i din frustration. har själv ju varken man eller barn men jag är ungefär lika mycket neatfreak som du verkar vara så jag kan bara tänka mig hur det kommer bli i dramtiden.
Såg ett inslag på nyhetsmorgon som var så passande nu när du tar upp det här. Författaren till boken "Familjens projektledare säger upp sig", Gunilla Bergensten gästade programmet. Kände själv att den boken den vill jag läsa. Kanske vore nått för dig också. Så får du se att du inte är ensam åtminstone och kanske kan få ett tips eller två. Hon verkade så rolig i intervjun så jag tror boken kan vara läsvärd. http://www.bokus.com/b/9789137132174.html?pt=campaign_17708
"Det har talats mycket om att föräldrar curlar för sina barn, men ingenting om hur kvinnor curlar för sina män. Sina barns pappor. Gunilla Bergensten vill sätta fart på debatten och har därför skrivit en bok till alla kvinnor som älskar sina män - men som är trötta på att vara familjens projektledare. "
Kram från söder!
Hej gumman!
Jag har sagt det förr och säger det igen; hårt mot hårt! Dessutom så måste du prata med Martin och säga hur det ligger till! Han kan ju inte tro att du ska kunna sköta allt när du också jobbar!! Nu är det dags att han också tar sitt ansvar i hemmet likväl som du måste släppa taget och lita på att han fixar det. INTE förbereda mat mm när du är borta till exempel han är ju trots allt vuxen liksom du!! Alla gör vi våra egna val och det måste du också göra för så länge du inte bestämt dig för att släppa så kommer det aldrig att ske en förändring hos Martin!! Kanske du skulle låta disken stå och se vad han gör?! Faktum är att tids nog börjar det lukta av den och då kanske han fattar vinken! För är han hemma på kvällarna så är det ju faktiskt han som ska fixa undan om du jobbar, eller?! Inget är rätt eller fel, men kanske en tanke?? Vi ses på tisdag och jag hoppas att du inte har tagit illa upp för det har inte varit min mening, men var inte för snäll för det har du igen sen. Kramar från mig till dig!! Agnes
Hmmm... Jag förstår nu hur min sambo känner sig.... Han är juh pedanten i familjen och jag är den som stökar!!! Fast jag kan förstå dig iallafall, för jag har mina maniska saker jag måste göra... Jag tror alla har små maniska, näst intill psykotiska, saker vi "måste" göra. Du ska bara veta hur frustrerande det var när jag inte hittade strumpor som passade kläderna när pojkarna var mindre... Nu har jag lärt mig att bita ihop, strumporna MÅSTE inte matcha dagens outfit. Speciellt inte när de väljer kläder själv!!!!