~~Välkommen till Annas blogg~~

...såg Nova ut så här:

Herregud, så liten hon var! Svårt att fatta i dag att hon varit så liten. *ler*

Förlossningen startade kl 8 på morgonen men värkarna var svaga under hela dagen så jag trodde länge att det var falskt alarm. Vid 5 ringde jag Martin som kom hemrusande(han jobbade bara 50 m hemifrån) och vi for i väg. 10 mil till sjukhuset. Den vägen har konstigt nog aldrig känts så kort. När vi kom fram var jag öppen 4 cm så nåt falskt alarm var det inte. Avböjde kaxigt nåt smärtstillande. Gör det inte ondare än så här så klarar jag mig utan. Dom orden fick jag surt äta upp för när jag väl fick ont så var det ju för sent. Allt jag fick var lustgas och jag sög i mig tills jag var hög som ett hus. *s*
Vi kom fram till sjukhuset vid halv 7 på kvällen och 23.06 så föddes vår dotter. 3370 gr lätt och 50 cm kort. *ler* Min första tanke när hon kom ut var: Är det redan klart? Nästa tanke var att Gud så liiiten hon är!

Här är Nova alldeles nyfödd. Vi hade tur för det var lugnt på avdelningen så vi fick vara kvar på förlossningsrummet i 3 timmar och mysa. Vi ringde runt till familjemedlemmar för att berätta den glada nyheten. Sen gick  jag och duschade och Martin gick i väg med sköterskan och Nova för att väga och mäta. Vid halv 3 tiden på natten så fick jag och Nova komma till ett rum. Martin, stackaren, skickade dom hem. Han fick sitta och köra 10 mil till.
Den natten sov jag inte en blund. Jag var alldeles rusad. Kunde ha sprungit maraton. Så kändes det. Jag låg i sängen med Nova bredvid mig och jag kunde inte se mig mätt på henne. Ont i hela kroppen men allt kändes ändå helt otroligt. Tror knappt jag fattat det än i dag att jag har en sån fin dotter.

Världens stoltaste och bästa pappa! Här är vi hemma igen. Så här satt Martin varenda dag med Nova. Hon ville ligga inlindad i en filt och mysa. Har många fina bilder på dom två tillsammans. Ingen famn är så trygg som pappas och...

...mammas. Här är världens stoltaste mamma! Finns ingen bättre känsla än att hålla sitt barn nära hjärtat och känna att man innger trygghet och kärlek. Jag ville aldrig släppa taget.

Nu har det gått 3 år. Nova är nu 1 meter lång och väger 16.8 kg. Pratar för fullt och är jätteduktig på det mesta hon företar sig. Hon imponerar mig dagligen med sina kunskaper och sin förmåga att få mig glad. Hon är ju oxå en ganska trotsig 3-åring och vi kan ha våra duster men vi blir fort sams och vi kramas och pussas ofta. Mina favoritstunder med Nova är:
*När hon är nyvaken och kommer upp i våran säng och vill kramas. Väldigt lugn när hon vaknar och vi kan ligga och dra oss och mysa en halvtimme.
*När jag kommer för att hämta henne på dagis och hon ser mig och säger Hej mamma och kommer springade för att ge mig en kram.
*När vi pratar om dagen som varit och hon berättar på sitt gulliga sätt vad som hänt.
*När vi ligger i soffan och kramas och hon håller i mig (för att jag inte ska ramla ner) och säger, så mamma.(uttalas stjå mamma)
*När hon lärt sig nåt nytt och tittar på mig med stolthet och säger Ja kann mamma! (jag kan) som när hon i går äntligen fick upp kylskåpsdörren själv.
*När jag ser hur mycket hon älskar och ser upp till sin pappa. Han är verkligen hennes hjälte och han är hennes bästa lekkamrat. Rörande att se hur måna dom är om varandra.
*När jag ser hur rättvis hon är. (hon var det mer tidigare, har blivit lite mer självisk nu. *ler*) Fick jag en kram så skulle pappa oxå få en och vise versa.
*När hon ska lägga sig på kvällen och ber mig ligga bredvid en stund. Hon vill alltid ligga nära och hon stryker handen mot min kind och kramar  och pussar mig flera gånger. Somnar nästan alltid med sin hand i min och jag tackar Någon för att hon är frisk och mår bra och för att hon är min.